Home.

[Nicolette Polek]

Tänkte sova vid 22 igår men det blev ändrat så fort jag såg att Farväl Falkenberg skulle gå på tvåan senare på kvällen. Finns ingen film som får mej att storgråta så mycke, under hela en och en halv timme. Den enda filmen jag än sålänge har kunnat identifiera mej själv med. En film jag kan känna ut i tårna... och tårarna.
Min absoluta favorit bland svenska filmer.
För inom mej finns en nån otroligt stor kärlek till småstäder och ensamhet.. skogar, ängar, ord och tomhet.

Dagen då jag skaffar körkort och min lilla saab 92/93/96 ska jag ut på en resa genom de tysta och tomma Sverige De kanske kan få mej att se att jag har något jag inte sett förut. Något jag aldrig trott på.

Vita linjer, som ett spikrakt spår mot gud. om man tror på sånt.
Bygg nåt vackert eller krossa allt.
Det här är Sverige, Snälla gråt när ingen ser.