När jag stod och väntade på tvär idag så kändes det som en helt ny station.
Även om det är samma som jag står på dag efter dag.
När jag sprang runt med min post i gamla stan kändes allt förändrat.
En främmande stad. Även om jag kan den like the back of my hand.
Jag känner mej smutsig. Som ett våldtäktsoffer.
Vet inte om jag vill tillhöra samhället längre.
Ett blågult land med inslag av grått. Svart.
Huvudet värker. Magen vill inte behålla maten.
Jag behöver ingen mat. Jag behöver ingenting.
Ska inte leka poet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar