Stress.

Jag får ont i magen när jag läser igenom inläggen från i somras. Längtar tillbaka till dagen när solen sken och jag gick längst fjällgatan och var tvungen att ta upp mina nya solglasögon.
Dagen när jag upptäckte bänkarna på kullen när jag skulle slänga de kvarblivna omslagspappret från sandy's.
Den dagen när vi satt på skinnarviksberget och pratade om framtid och överbliven ambition.
När glädjen fanns i överflöd. och tvärtom.
När gruset på häringe var sådär extra varmt och knastrigt. när man kände en doft av flugspray blandat med saft och häst svett.
När vi låg i gräset och hoppades att vi aldrig skulle bli pollenallergiker.
När mina Agfa kameror var mina bästa vänner. När konsten var på ett stadie med blodig död. Jag tuggade danskt rågbröd.

När den där knackiga våren kändes långt borta. När de mesta redan hade vänts upp och ner av psykakuter. och sen flutit tillbaka till någon sorts vardag.

Jag vill ha tiden i min hand. Få välja själv. Jag har kommit till de stadiet i mitt liv då jag kan längta tillbaka till stunder jag aldrig kommer att få tillbaka.